Uppgifter
Senast uppdaterad måndag, 16 Maj 2022 18:54
Träffar: 255

En kort resumé

Vagnarna rullade in på campingen i mulet väder som övergick i duggregn, som därefter höll i sig hela natten och trummade mot husvagnstaken. Lena och Olof hade ordnat soppa till middag, en blomkålssoppa med tillbehör och en köttfärssoppa med tillbehör, samt bröd. Fredrik tände elden i grillkåtan och det blev samlingspunkten under kvällen. Det var skönt att komma in i värmen och torka upp efter hundpromenad eller att ha ordnat med husvagnen. Det var så mysigt i värmen så vi enades om att middagen skulle intas där nere. Sagt och gjort, med gemensamma krafter flyttades soppkastruller, tallrikar och allt annat ner till grillkåtan. Fantastiska goda soppor! Det var mycket gott med något varmt i det kalla fuktiga vädret, perfekt soppväder. Det är något speciellt med öppen eld och nu när det löst sig med röken så använder vi ofta grillkåtan under våra träffar.

Regnet som föll under natten var det sista under helgen, fredag morgon var mulen, men därefter hade vi fantastiskt väder. Efter träning var det skönt att sitta i värmen ute på campingen och bara vara. Flera använde appellplanen under helgen för att öva på lydnaden.

Det blev en spårgrupp och en sökgrupp. Fredag morgon sågs vi i klubbhuset för att fördela vem som tar vad till vårt knytkalas till påskafton. Därefter rullade bilarna iväg mot träningen. Grillen tändes så småningom i den fina vårkvällen.

Lördag hade vi påskbuffe på kvällen och fastän vi försökt att inte ha för mycket mat så blev det massor med rester. Söndag middag blev därför knytkalas igen, men mest så vi kunde äta upp all den goda maten. 

Spännande fortsättning följer :)

RIS medlemsmöte gav flera nya idéer för framtida träffar och hur vi ska göra med det vi påbörjat inom digital träffar. Vi enas om att digitala träffar lägger vi ner, men behåller idén med filmat material och de fina träningstips, som Jerker har påbörjat. När ordförande för mötet frågar vad mer vi kan filma och berätta om bubblar salen av idéer och förslag. Spännande fortsättning under året!

 

Personligt från spårträningen

Det var en kort översikt av träffen och medlemsmötet, nu följer en mer personlig beskrivning av träningen i vår spårgrupp.

Vi som tränar spår denna påskträff är en liten grupp med åldersspann från 10+ till 50+. Erfarenheten är blandad, från att tävla på elitnivå, träna regelbundet, till att kunna grunderna. Denna gång är ingen nybörjare i gruppen. Vi hjälps åt, var och en utifrån sin erfarenhet och förmåga. I gruppen finns riesenschnauzer i olika ålder, en dvärgschnauzer och en aussie. Under helgen får vi pröva på otroligt varierad mark; vi spårar på fält, i granskog, bokskog, tallhed, slättmark, rejält kuperad mark.

Varje morgon förbereds ryggsäcken med kaffe till mig o nyponsoppa till dottern och någon slags picknick. Turkisk yoghurt med granola, kokt ägg, smörgåsar eller något annat gott. Picknickstolar stuvas in ihop med ett litet bord. I början hade jag bara min ryggsäck med pall, men det har uppgraderats till ett par gamla picknickstolar och en träpall som funkar fint som bord.

Framme vid dagens marker rekas först var spåren kan läggas, hur mycket behöver respektive ekipage för dagens träning? Vem går vems spår? De som lägger spår förser sig med pinnar eller leksaker utifrån respektive jyckes behov och nivå i träningen och ger sig iväg. Tillbaka vid bilarna igen fälls stolar och bord upp, kaffe tas fram och en vilsam väntan tar vid. Samtalet böljar hit och dit, men oftast om hundar och spårträning. Dvärgschnauzern har kortast liggtid och är först ut. Dottern förbereder lugnt och fint honom med sele, kort promenad och sedan bär det iväg mot spåret. Ibland får föraren sällskap i spåret, då man lär sig så mycket då, ibland är vi alla ute med våra hundar och spårar. Själv tycker jag man lär sig mycket av att gå med någon erfaren som förklarar varför hunden gör si eller så, beroende på erfarenhet, förutsättningar, eller något som föraren gör/inte gör.

Efter varje spår diskuteras hur det gått, om något behöver justeras, något att tänka på till nästa gång. 

När vi åker hem frågar jag dottern vad som är bäst med lägret. Spårträningen är en av favoriterna. Inte bara själva träningen utan helheten, kombinationen av picknick och träning. Jag kan bara hålla med 😊. 

Yngsta deltagaren tränar med aussien Lupin och vi har fått följa dem under tidigare läger. Det är så roligt att se hur trygga de båda blivit. Ekipaget får testa gränserna med fältspår, längre spår och att byta ut leksak mot pinne. En av dagarna upptäcker vi att Lupin är redo för att gå från leksak till pinne, han får två spår den dagen. Första spåret lyckas spårläggaren (jag) glömma en av leksakerna och har av en händelse en pinne i västen, så den åker ner. Jag klappar lite extra runt pinnen. Lupin fixar det galant och sedan blir det mer övning med pinne i nästa spår. Föraren får rådet att börja lägga längre spår till Lupin, nu när han kan grunderna behöver han utmanas. Sista dagen får han 500 meter och det går så fint så.   

Zolo, en riesenschnauzer på 1,5 år är inte van vid att någon följer med i spåret. Lägret är ett ypperligt tillfälle att öva det. Första dagen lägger dottern spår åt Zolo och hon och jag följer därefter med till spårstarten som går fint, jycke jobbar… men så upptäcker han att vi följer med. Han är så rolig, han spårar, pausar och sneglar mot oss - vad gör de här? Varför stör de mitt jobb? De kan väl promenera någon annanstans? Ner med nosen igen… och efter några meter blick bakåt mot oss som glatt babblar på. Är de fortfarande kvar? 

Nästa dag upprepar vi övningen men nu är det gamla nyheter, Zolo noterar att jag följer efter och pratar, men kunde inte bry sig mindre 😊. 

Det är kul att se olika personligheter och raser - de tre riesenschnauzer som spårar har större driv, erfarenhet och framförallt - fart. Skäggen är rörande överens om att går det inte med snabbhet och styrka - lägg i en växel till 😂. Det gör ju att de lätt blåser rakt förbi en vinkel, så det gäller att läsa dem. Mitt lilla skägg Louie är 5 år och jag har lärt mig spår genom Riesen i Syd. Louie visade första gången han fick spåra, att det var hans grej… men han startar snabbt och liksom springer ikapp spåret!? Det har blivit bättre med övning… men. För Louies del får jag tips om att träna vinkel just efter start för att han ska få ner nosen direkt. Ska bli intressant, han lär blåsa förbi den X antal gånger innan Liljeholmens tänds. Tanken är att successivt läggs vinkeln sedan allt närmre starten. 

Under denna träff övar jag spårupptag, fortsätter med nästa steg i uppletande, justerar hans belöning vid pinne och får mängder med roliga och utmanande spår, nedan övar vi spårupptag och han har hittat första pinnen. Var är bollen? tycks han fråga. Vi testar att belöna pinne med en stunds gnagande på hans älskade gröna boll. Tidigare hade jag dem bara i slutet, men han slarvade ofta över pinnarna och ville till slutet - till lek med boll. Jag skippade boll helt ett tag och nu testar vi ytterligare: pinne = boll. Efter tips började vi med det andra dagen och tycker det direkt gav bättre lugn i spåret och Louie tycker även pinnarna är viktigare. Numera ser belöning ut så här: pinne hittas, Louie lägger sig och väntar på sölkorven matte som alltid ska dröja så. Jag sätter mig bredvid honom, godis. Sedan boll, som han gnager på vid mig. När han är klar byts boll mot godis, dags för vatten. Sedan förbereder vi för nästa sträcka. 

På tallheden får vi ett riktigt utmanande spår, kluriga vinklar, mängder med viltspår, vi går i stort sett ovanpå en kaninby. Spårläggaren, som går med oss ser kanin medan vi går. Det är dock inte kaninen som får Louie ur spår, utan en fasan, några meter bredvid spåret. Han tycker den kan bli lunch, men jag är taskig och nekar honom det nöjet. Vi diskuterar vad som faktiskt är prio och han ger motvilligt upp tanken på fasan till lunch. Spåret återupptas och vi lämnar den ovetande fågeln bakom oss, som under hela förloppet stått som åskådare - vafför gör di på detta viset? verkar den undra. 

Ännu en fin påskträff med Riesen i Syd 😊.

Vid tangenterna

Sara